Min barndom präglades av generationernas tillvaro som bönder, skogshuggare, kolare och flottare. Mina föräldrar hade sju års grundskola som högsta avslutad utbildning. Deras arbetsliv startade vid Televerkets löpande band. Som liten fick jag veta att alltid göra min plikt, att bidra med det jag kan till både familj och samhälle. Som tioåring började jag tjäna egna pengar genom att sälja glass och begagnade serietidningar till grannbarn i kvarteret. Jag började dela ut reklam när jag gick i sexan, och åkte buss till stan två gånger i veckan med en gigantisk hockeytrunk med reklamblad. Genom att ta på mig större leveranser och använda min mammas dagbarn för att sortera och paketera kunde jag dela ut fyra-fem blad på en runda och tjäna ända upp till 15 öre per hushåll.
Jag visste det inte då, men jag var redan som ung en utpräglad entreprenör. Entreprenörskap beskrivs ju ofta som att starta och driva ett eget företag , men betraktas numera som ett viktigt förhållningssätt inom både privat näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. EU lyfter initiativförmåga och entreprenörskap som nyckelkompetenser för tillväxt och välmående. Den moderna definition av entreprenörskap är att ta initiativ till värdeskapande handlingar i vardagen och att ständigt lära nytt.
När jag som liten satt med mina läxor på kvällarna kämpade min pappa med sin ingenjörskurs från Hermods och min mamma suckade över svåra matematikuppgifter för att läsa in grundskolan. Det ständiga lärandet var naturligt och inget jag reflekterade över. Min pappa fortsatte med ledarskapskurser, blev företagsledare och utvecklade sedan egna utbildningar, medan mamma läste in en barnskötarutbildning för arbete på förskola. Min vetgirighet är medfödd men det sociala arvet har påverkat mycket. Jag tog extra kurser i grundskolan och jag läste utanför kursplanen på gymnasiet. Som vuxen har jag gått otaliga kurser och läst in min universitetsexamen utanför arbetet, och alltid haft en iver att bidra med värde och framför allt, att ständigt lära mig nytt.
Samhället har förändrats mycket från 70-talet. När jag började första klass hade hälften av alla svenskar grundskola som sin högsta utbildningsnivå och endast 10% hade läst eftergymnasialt. Idag har varannan svensk en eftergymnasial utbildning och andelen med endast grundskola är 10% och minskar stadigt, även i norra Sverige. Men för att Norrland ska stärka sin position behövs mer än grundutbildningar och påfyllnad av nya studenter. Vi behöver en bredare syn på lärande, ett entreprenöriellt förhållningssätt och en gemensam kultur som bygger på nyttogenererande, innovationslust och ständig individuell utveckling genom hela yrkeslivet. I alla organisationer och alla individer i hela Norrland.
Vägen framåt kantas av hinder. Tidsbrist och arbetsbelastning är en. Högt produktionstryck gör att personal sällan hinner reflektera eller delta i vidareutbildning. Paradoxalt upplevs kompetensbrist som en orsak till den här pressen. Ekonomiska faktorer är en annan. Kompetensutveckling upplevs ofta som kostnadskrävande och arbetsgivare prioriterar hellre en effektiv bemanning framför att avsätta tid och resurser för lärande. Brist på systematik är en tredje. Stödjande strukturer för kontinuerlig fortbildning saknas där människor i mindre organisationer och utanför centralorterna har det extra utmanande. Dessa hinder sätter lärandet på undantag.
Fredrik Bünsow skänkte 5000 kronor till Sundsvalls nya bibliotek år 1897 med villkoret att avkastningen skulle användas till inköp av folkbildande böcker. Hans bidrag möjliggjorde ett efterlängtat folkbibliotek. År 2030 följer vi Fredrik Bünsows exempel och avsätter en klart större andel tid och resurser till utbildning, utveckling och lärande. Det regionala ledarskapet går före och visar att det livslånga lärandet är angeläget för oss alla, för arbetsgivare såväl som anställda. Vi blandar metoderna och samarbetar med insatser över hela regionen, och framförallt drivs vi av ett starkt lärintresse som visar sig i alla sammanhang och i alla möten.
Långsiktig framgång handlar om att lära sig snabbare än sin omgivning. Mantrat låter: Vad kan jag lära mig av det här? Norrland 2030 konkurrerar framgångsrikt och är entreprenörernas region – värdeskapandets, innovationens och lärandets region!
Peter Axelsson, Masarin Consulting Group