TRE TREOR OCH TVÅ TVÅOR
Vi låste in oss på skolans toalett, slutet av årskurs tre. Jag och Nicklas stod där med var sitt kuvert i handen. Första betygen. Jag öppnade och sa: tre treor och två tvåor. Nicklas sa, två treor och tre tvåor. Jag minns att jag tänkte, det var inte så bra. Vad Nicklas tänkte vet jag inte.
Åren gick. Jag hann till och med få en etta i matte. I dag är jag civilingenjör. Livet är inte linjärt. Men känslan av att inte riktigt räcka till i skolan sätter sig. Den påverkar hur man ser på sig själv. Och jag undrar ofta: vad händer med lusten och gnistan när man inte klarar skolan?
När vi talar om norra Sverige 2030 fastnar diskussionen ofta i energi, industriinvesteringar, elektrifiering och infrastruktur. Det är viktiga frågor men skapar inte långsiktig styrka. Historien visar att regioner som lutar sig för tungt mot sina tillgångar blir ensidiga. Man exporterar, skapar flöden av kapital. Men utvecklingen av människor hänger inte med.
Jag vill tala om Människan, våra unga. Det verkliga värdet ligger i kompetens, driv och självförtroende.
På många håll i vår region är andelen elever i årskurs nio som saknar ett eller flera godkända betyg hög – närmare 50 procent. Det är en siffra som borde skava i oss alla, mer än BNP, Elpriser och Inflation. För bakom varje procentsats finns en människa. En framtid. En självkänsla.
Om vi fortsätter som i dag fortsätter vi missa det viktigaste! Vi kan nog bygga fabriker, datacenter och industriparker. Men utan unga människor som känner driv, hopp och framtidstro kommer inte riktig utveckling och sammanhang.
Norra Sverige 2030 kan vara en region som blomstrar. Vi har naturresurser, tekniskt kunnande, industrikluster och möjligen en strategisk roll i vår gröna omställning. Men det räcker inte med kapital, järnväg och elnät. Det viktiga är:
Vi måste skapa suget. Drivet, Lust att vilja mer.
Det handlar inte bara om traditionell utbildning. Alla kommer inte hitta sin väg genom klassrummet. Vi måste ge unga många möjligheter att upptäcka sin styrka – genom yrkesvägar, entreprenörskap, idrott, kultur, teknik, praktiknära lärande och nya former av utbildning. Att känna att man är bra på något. Att man behövs.
AI kommer rimligen förändra mer än vi kan ana. 2030 klarar vi oss nog hyggligt. Men 2040 lever vi i en annan värld. I en sådan värld blir kreativitet, initiativförmåga och livslångt lärande viktigare än någonsin. Då räcker det inte att ha klarat skolan. Man måste ha lust att fortsätta utvecklas.
Vi vuxna måste se oss i spegeln. Även när vi är trötta och luttrade. Pratar vi möjligheter, eller begränsningar? Ställer vi krav eller sänker vi ribban? Förmedlar vi framtidstro eller oro? Vågar vi drömma högt?
Det är inte bara ditt barn som behöver visionen. Det är vårt gemensamma ansvar. Vi är ett kollektiv. Ett samhälle som utvecklas tillsammans. Bry dig om alla!
Tre treor och två tvåor påverkade mig mer än jag vill erkänna. Vi behöver människor runt om oss, som kan guida och öppna dörrar. Alldeles för få ungdomar har detta idag, det är vårt vuxenansvar.
Vill vi att norra Sverige ska leda utvecklingen måste vi börja där. I klassrummet. I dialogen, I verkstaden. På fotbollsplanen. I samtalen med våra unga om helgen, om livet.
Ge dem framtidstro. Ge dem möjligheter. Ge dem lust.
Då kommer norra Sverige blomstra.
Kanske inte fullt ut 2030.
Men det kommer.
Patrik Olsson, VD, Elpress